Glasbruket

loosflaskaGlasbruket – ett räddningsförsök

Johan Zenius som stod som förvaltare av bruksrörelsen efter Kalmeters död, tillträdde som bruksdirektör efter Anna Sophias bortgång 1761. Malmen hade då börjat avta och genom att utnyttja koboltverkets anläggningar försökte han rädda driften vid verket genom att anlägga ett glasbruk år 1762.

Glasblåsarna anländer till Loos 1763
De flesta kom från Sandö Glasbruk i Ångermanland. Vitt glas, s.k. finare glas tillverkades aldrig eller sällan. Huvudsakligen tillverkades fönsterglas, men också bruksföremål som buteljer, flaskor och burkar.

Kort blomstringstid
Den kupiga brännvinsflaskan från ljust skimrande till mörkt buteljgrönt, med flaskans rymd instämplat samt namnet Sophiendal, tillverkades i tusental och fraktades långväga på dåliga kärrvägar till huvudvägar och hamnar.

Loosflaskan
De få flaskor som finns kvar betingar idag ett pris av flera tusen. Efter bara åtta års verksamhet upphör glasbruket, mycket kanske beroende på de kostsamma och besvärliga transporterna. Johan Zenius fortsätter en ny verksamhet vid en kopparprovhytta i Loos men utan framgång. Han flyttar till Gävle där han avlider 1796.