Kalmeter

Henrik Kalmeter
Henrik Kahlmeter föddes 1693 i staden Falun, känd för sina många gruvor, och började tidigt intressera sig för bergsindustri. Han avlade 1714 i Uppsala examen för inträde i Bergsstaten och anställdes samma år i Bergskollegium, som var ett centralt ämbetesverk som hade till uppgift att leda och kontrollera gruvnäringen och metallförädlingen i Sverige. Efter att där ha upprättat register över alla resolutioner och privilegier för rikets bergverk från äldsta tid till 1690 fick han på kollegiets förord offentligt understöd för en utrikes resa till bergverkens nytta. Åren 1718–27 uppehöll han sig i Republiken Förenade Nederländerna, England, Frankrike och Tyskland samt hemskickade därunder till kollegiet omständliga berättelser om sina gjorda iakttagelser det vill säga spionerade, varjämte han till Sverige inskaffade skickliga järn- och stålarbetare.
År 1728 befordrades han till kommissarie i Kommerskollegium och erhöll samma år av Bergskollegium uppdrag att göra en resa inom landet för uppsökande av bland annat galmeja och stenkol. Efter en ny utländsk resa (1729–31) för anskaffande av skickliga utländska arbetare utnämndes han 1734 till assessor i Bergskollegium.
Den 21 augusti 1736 besöker han för första gången det som senare skulle bli känt som Loos Koboltgruva. Hålet var då endast två famnar djup och fyllt med vatten. Henrik tar med hjälp av de mycket skeptiska svedjefinnarna som bor kring berget och tömmer ut allt vatten samt rengör hålet innan provtagning sker. Berget visar sig innehålla den mycket värdefulla mineralen kobolt, ett ämne som framförallt under 1700-talet användes av kungen, adeln och rikare borgare till att färga porslin och keramik. Nu blev Henrik säker på sin sak, här fanns hans stora chans att göra sig ett namn inom gruvbranchen och samtidigt bli rik.
För att få igång gruvdriften på allvar behövdes kapital och samma år som Henrik Kahlmeter besöker Los gifter han sig med den välbärgade 17-åriga köpmansdottern Anna Sophia Wallberg från Stockholm.

Gruvdriften påbörjad 1737
Svedjefinnarnas vardag förändrades avsevärt. 1742 fick han finntorpen under s.k. bergfrälserätt, vilket innebar att arbetarna i stort sett blev livegna under koboltverket. Ungefär samtidigt byggde han en herrgård i Loos där nuvarande hembygdsgården idag ligger.

Motgångar och framgångar
Som mest arbetade 160 man i koboltverket. Kalmeter hade skapat sitt kungarike i Loos men arbetarnas motvilja mot det hårda arbetet till den ringa förtjänsten ökade och den stora anläggningen började lida brist på arbetskraft. Kalmeter tillgrep tvångsåtgärder. Från högre makt fick han rätt att på vissa villkor beordra finntorparna att arbeta vid gruvorna. Stridigheterna började på allvar. I Stockholm däremot utsågs han 1747 till Commerceråd och året därpå invaldes han i Kungliga Vetenskapsakademin.

Nedgången
Då produktionen vid gruvorna var som störst och åtta gruvor bearbetades samtidigt drabbades den 57-årige Kalmeter av slaganfall och avled i Stockholm på julaftonen 1750. Änkan Anna Sophia beslutade sig för att flytta till bruksherrgården i Loos och överlät driften till Kalmeters systerson Johan Zenius som lät döpa koboltverket till Sophiendal.

Anna Sophia behövde ej uppleva nedgången när malmen började avta i början av 1760. Hon avled i Loos 1761. Äktenskapet slutade barnlöst. När bruksrörelsen upphörde revs Bruksherrgården och av timret byggdes den nuvarande prästgården. Det enda kvarvarande är ett källarvalv.

Oljemålningarna av herr och fru Kalmeter hänger i Loos kyrka.